Har Hänt:

 

 

 

 

Hon nickar och svarar mig.

"Ja, det är jag gumman."

"Vad fan gör du här? Och hur fan har du hittat mig?" skriker jag rakt ut till henne. Hon blir nog chockad av mitt uttal till henne men det förtjänar hon.

"Du behöver inte vara arg, gumman. Jag är här för ta med dig hem tillbaka till Sverige." säger hon lungt.

"Va fan?! Tror du att jag kommer följa med dig till Sverige?! Efter allt du gjort?"

"Men du kan komma hem nu, till mig och till Sverige."

"Jag bor här, och jag kommer aldrig åka tillbaka till Sverige! Detta är mitt hem!"

"Kom igen gumman, åk hem med mig." säger hon lungt fast jag ser att hennes tålamod håller på att brista.

"Tror du verkligen att jag kommer följa med dig? Efter att du först har betett dig så grymt elakt mot mamma och mig och sedan övergett oss och hela släkten och bara försvunnit? Jag tror inte det. Försvinn, försvinn ut från mitt liv, jag vill inte se dig igen." Jag tar ett djupt andetag och försöker lugna ner mig lite. Då går hon fram till mig och försöker krama mig. Jag puttar genast bort henne, ut utanför dörren och låser sedan. Jag kollar genom kikhålet och ser att hon står kvar där med en bestämd blick och armarna i kors. Hon kommer inte lämna på ett tag. Jag går genast till köket och tar min mobil för att ringa Niall. Bea kollar förfånat men förstående på mig. Hon har nog hört vårat 'samtal'. Jag går in på mitt rum och slår in Niall's nummer som jag utantill. Jag bryr mig inte om han är upptagen med något, jag måste prata med honom nu.

Det piper och piper utan att han svarar mig. Precis när jag ska lägga på så hör jag hans röst.

"Hello princess. What are you up to?"

"Niall." säger jag bara.

"What is it? Have something happend."

"You know my grandmother, that I've talked about before." jag pausar så att han kan svara.

"Yeah."

"She's just outside the door and she wants to take me back to Sweden and she wants me to live with her. I don't know what do to. Cause it doesn't feels like she's gonna leave." säger jag med en darrig röst. Jag känner att mina ögon börjar vattnas och allt jag önskar just nu är att Niall var här för att hålla om mig.

"What?!" säger han helt i chock.

"For how long has she been there?" jag tar ett djupt andetag och berättar hela storyn för han.

"Niall, I wish you here with me. I don't know what to do." Och nu brister det, jag börjar snyfta, även fast jag inte vill. Jag vill visa mig stark.

"Okay. Calm down, honey. I'm gonna take the next flight, and I'm gonna be by your side soon. Don't worry."

"Niall, you can't do that. You have the tour to think about." säger jag även fast jag önskar att han var här, vid min sida.

"Yes I know, but you mean more to me than that."

"I'm gonna go to the airport now, I'll see you soon, okay?"

"Okay. I love you Niall."

"I love you too Princess." Jag lägger på, och lägger mitt huvud i mina skakande händer. Jag hör att dörren öppnas. Jag kollar försiktigt upp och ser att det är Bea. Hon kommer fram till mig och sätter sig brevid mig. Utan att säga något så tar hon mig till sin famn och bara kramar om mig. Vi sitter där i säkert någon timme utan att prata, utan att röra oss. Det är först när jag verkligen behöver besöka toaletten som vi flyttar på oss. Vi reser oss upp och jag beger mig till toaletten. När jag är färdig så går jag ut till vardagsrummet och sätter mig i soffan brevid Bea.

"Jag kollade precis och hon var inte kvar."

"Har hon åkt?" säger jag förvånat. Jag reser mig upp för att gå och dubbelkolla. Jag kollar i kikhålet och ser att hon inte står kvar där längre. Jag kollar runt och då ser jag att hon sitter i en bil rakt över gatan. Hon har alltså inte lämnat oss. Jag går tillbaka till Bea som fortfarande kollar på tv.

"Hon hade gömt sig i en bil rakt över gatan."

"Oj, herregud. Vad ska vi göra?"

"Jag pratade med Niall innan och han sa att han skulle ta flyget hit."

"Men han har ju turnén att tänka på."

"Ja, jag vet. Jag sa det till honom, men han tvekade inte."

 

 

 

Jag är fortfarande helt chockad. Hur i helsike hade hennes mormor hittat henne? Och nu så trodde hon att hon kunde ta med sig Nora hem. Jag blir så arg på hennes så kallade mormor men är samtidigt väldigt orolig för Nora. Jag sitter nu på första bästa flyget som ska ta mig till London. Direkt efter samtalet med Nora så tvekade jag inte att ta nästa flyg. Jag kan inte vara här medans min flickvän är i London och är rädd. Jag hann knappast förklara för killarna vad som pågick innan jag åkte raka vägen till flygplatsen. Jag delade rum med Zayn, och jag hann berätta de största detaljerna för honom innan jag for iväg.

När planet äntligen har kommit fram så springer jag genom flygplatsen och åker sedan raka vägen hem till Nora. Påväg till Nora, i bilen så får jag ett sms från henne.

 

 

Jag säger till chuaffören att stanna lite innan, så jag kan gå runt istället. Jag betalar chauffören och hoppar sedan ut ur bilen. Jag går snabbt, fast det ändras snart till springning. Jag springer runt huset och till baksidan av huset. Jag knackar på altandörren och det dröjer ínte länge förrän Nora kommer och öppnar. Hon klamrar sig genast fast i min famn.

"I'm here now, princess. Nothing's gonna happen to you." viskar jag till henne i hennes öra. Jag tar min hand under hennes haka och lyfter upp hennes huvud.

"There's nothing to be afraid of. You're not going anywhere." viskar jag tyst till henne.
 Jag tar inne i min famn igen och kramar om henne. Vi går till soffan och sätter oss. Efter ett tag så går Nora till köket för att ta ett glas vatten. Plötsligt hör jag ett panikslaget skrik.

"Niall! Niall!"

Jag reser mig upp och springer genast ut till köket där jag först ser att Nora blir slagen på kinden och sedan blir dragen mot dörren av hennes mormor. Jag springer fram och sliter loss Nora från hennes tag och backar sedan bak med henne i min famn. Då hör jag att Nora börjar snyfta mot mitt bröst. Jag smeker hennes rygg sakta upp och ner, medans hennes mormor kollar på mig med en mordisk blick. Då hör jag att Bea kommer springandes bakom mig.
"Dial the police. Now." viskar jag tyst men bestämt till henne. Hennes mormor är kvar och hon rör inte en min. Så fort hon tar ett steg framåt så backar jag ett steg. Vi håller på så enda tills jag inte kommer längre. Jag står mot en vägg och jag kan inte backa längre. Precis när hon ska attackera oss så kommer polisen in genom dörren och springer fram till henne och håller fast henne.

"It's okay now, the police is here." viskar jag till Nora som inte har släppt taget om mig någon sekund. Hon lyfter upp huvudet försiktigt och kollar på mig med rödgråtna ögon och en svullen kind. Hon vrider huvudet försiktigt, men jag ser att det gör ont på hennes kind för hon tar sin hand på den. Hon kollar på polisen som håller fast hennes mormor.

"Madame, we'll need your story." säger då en polis och kollar på Nora. Jag och Nora går och sätter oss i soffan med en annan polis medans de två andra går med hennes mormor ut till bilen.

Nora berättar hela historien från början, innan hon hade övergett familjen, tills nu. Jag hör att hon är nästan påväg att brista ut i gråt närsomhelst, men hon är stark. Under tiden Nora berättar så ser jag att polisen antecknar vad hon säger.

När hon är färdig så säger polisen att de kommer kontakta henne om vad som kommer ske. Polisen åker därifrån med Noras mormor med sig, som får sitta i häktet tills hon får sin dom.

"How is your cheek?"

"It hurts. It's very sore."

"Okay, wait here." Jag går in i köket och tar fram några isbitar och lägger det i en påse och packar sedan in det i en handduk.

"Here." säger jag och lägger den försiktigt på hennes ömma kind.

"Aouch.."

"Sorry, but you have to have it." Vi ligger ner i soffan i varandras famnar och kollar på tv tills det är dags att gå och lägga oss. Vi borstar våra tänder och gör oss iording för sängen. Vi lägger oss sedan i sängen och tar in henne i min trygga famn och håller om henne hårt.

"Are you sure you wanna go to school tomorrow? You don't have to go."

"I'm gonna go, and I'll just put some make-up on my cheek."

"Okay."

"Thank you Niall."

"For what?"

"For everything today. I can't believe that I have an amizing boyfriend that skipped his show just to fly over here and protect his girlfriend. I maybe wouldn't be here in this bed if it wasn't for you."

"That is how much you mean to me. I wouldn't be able to live without you."

"I love you my prince."

"I love you my princess." Jag kramar om henne och pussar henne på näsan innan jag blundar och somnar in.

 

Blev det bra? Jag blev faktiskt väldigt nöjd med detta kapitel. :) Ganska mycket i Niall's P.O.V också! :)

Kommentera gärna, lovelies!

Kram!