"It smells delicious Trisha!"

"Thank you darling!" Alla har precis satt sig ner vid matbordet för att äta frukost. Under tiden vi äter så pratar vi lite om vad vi vill göra idag, och så mitt i konversationen så ringer Trishas mobil, så hon går bort lite, och efter nån minut så kommer hon tillbaka till bordet.

"Guys, that was my boss, he said that I had to work today, I'm so sorry, but Zayn, can you and Bea look after the girls?"

"Okay, Yes, ofcourse! When are you leaving?"

"As soon as possible. So I just have finish my breakfast and then I'm going."

"Okay." Vi äter färdigt, och sedan så åker Trisha till jobbet. När hon har åkt så sätter vi oss i soffan och sätter på en film. Ungerfär halv vägs in i filmen så sticker Walihya och Safaa till sina kompis, så då är det bara jag och Zayn kvar i huset. När filmen är klar så gör vi oss iordning, borstar tänderna, m.m. När vi är färdiga så åker vi in till ett köpcentrum i centrum, för att shoppa lite. När vi har hittat några plagg så är vi väldigt hungriga så vi bestämmer oss för att äta lite lunch. När vi har ätit den goda maten så fortsätter vi vår shoppingrunda, fast vi går inte så länge, för vi börjar bli lite trötta i benen, så efter ett tag så åker vi hem. När vi är hemma slappar vi mest eftersom vi är så trötta efter shoppingrundan. När vi sitter lungt och kollar på tv, så ringer plötsligt Zayn's mobil, så han reser sig och går ut ur rummet. Och det dröjer inte alls länge tills han kommer tillbaka. Fast när han kommer tillbaka så ser han alldedes tårögd ut och det ser ut som han är på väg att börja gråta. Jag går fram till han och kramar om honom.

"What happend baby?"
 Han får först inte fram någon röst, men han tar ett djupt andetag och sedan svarar han.

"My grandpa have cancer." Herregud. Det kan inte vara sant. Jag får knappast fram nått ljud, så jag står bara i hans famn och försöker trösta honom. När hans tårar har slutat rinna lite så går vi och sätter oss i soffan.

"Who was it that called you?" viskar jag lite försiktigt till han.

"Mum. She said that grandpa is at the hospital now, and she is there to."

"Okay. Do you wanna go and visit him?"

"I don't know, I think so." säger han och då brister det igen för honom, och tårarna börjar rinna nerför hans kinder.

"Come here." säger jag tyst och tar in han i min famn och kramar om honom hårt. Han drar sig tillbaka efter vi har suttit i varandras famnar en stund. Jag tittar upp i hans ögon och torkar bort hans tårar med mina tummar.

"Do you wanna go now?" Han nickar lätt som svar, så reser vi oss upp och jag tar tag i hans hand och kramar om den hårt och sedan går vi mot hallen. Vi tar på oss våra skor, och sedan går vi ut till bilen. Vi kör till sjukhuset i tystnad, och när vi kommer fram så går vi med snabba steg till receptionen, där Zayn säger hans morfars namn och så får vi informationen vi behöver. Han är på floor 4, room 216. Zayn tar tag i min hand och sedan går vi mot hissarna. När vi är uppe på floor 4 så går det ganska snabbt och hitta till room 216.

"I can stay outside, I don't want to be in the way."

"You're not in the way, I need you now." Han säger det tyst, som om han nästan viskar lite fast det förstår jag, han nog fortfarande väldigt chockad.

Jag följer med Zayn in i rummet där jag ser att hans morfar ligger ner i sängen med Trisha sittandes vid sidan om. Zayn släpper taget om min hand och går fram till hans morfar.

"Grandpa." säger han tyst. Han böjer sig fram och kramar om honom hårt, och i den positionen står dom i väldigt länge. När han sedan släpper taget så sätter sig han sig i en stol brevid, och så sätter jag mig i hans knä.

"I can see that you have found a very pretty girl, my boy."

"Yes, she's wonderful." säger Zayn kollar sedan på mig med ett litet leende. Han pussar mig snabbt på munnen och sedan börjar han prata med hans morfar och Trisha. Jag hänger inte med så mycket, men när dom frågar mig något så svarar jag artigt. När vi har varit där i nån timme så åker jag och Zayn hem till han. Trisha skulle stanna över natten, så vi får ta hand om hans systrar. När vi kommer hem så bestämmer jag för att ta en varm och skön dusch. Jag tar god tid på mig, och när jag är färdig och har klätt på mig, så går jag ner där nere. Då ser jag att Zayn och alla hans tre systrar sitter soffan och tittar på tv. Jag kom på att vi måste äta för att det har vi ju inte gjort sedan shoppingrundan, så jag går direkt in i köket. När jag öppnar kylskåpet för att se vad man kan laga, så hör jag att Zayn kommer gåendes.

"Have you said it to them?"
 "Yes, so they're pretty down."

"Yeah, I get them. What should I cook for us?"

"I don't know, but I can help you if you want."

"Sure. Shall we make chicken fillets?"

"Sounds lovely." säger han och ler mot mig. Det går ganska bra med maten, någon kyckling blev lite bränd, men Zayn offrade sig att ta den. När vi har ätit så är alla väldigt mätta, och trötta också för den delen så vi slappar bara vid tv:n. När vi har kollat på ett dubbelavsnitt med Simpson och ett med Famliy Guy så börjar alla gäspa lite här och där, så då stänger vi av tv:n och går för att göra oss färdiga för sängen. När jag och Zayn har lagt oss i sängen så ligger vi och snackar lite om vad som har hänt idag, m.m. När jag hör att han gäspar så bestämmer vi oss för att sova.

"Zayn." Viskar jag lätt.

"Yes?"

"I just want you to know that I'm here for you, no matter what."

"Thank you honey, that means alot to me, and I'm here for you to, no matter what."
 Och som svar till det så pressar jag mina läppar mot hans och kysser han lätt.

 

 

 

 

Jag vaknar upp i chock. Ögonen spärras upp och jag sätter mig hastigt upp i sängen och känner att jag andas väldigt häftigt. Det tar några sekunder innan jag förstår att det bara var en dröm. Jag hade haft en mardröm om mamma och pappa, om deras flygolycka. Jag har inte haft de mardrömmarna sen de gick bort, men nu drömde jag exakt samma dröm igen. Men orsaken till att jag drömde om det igen är nog att jag pratade ju om dom med Niall för någon dag sedan. Då plötsligt när jag sitter upp i sängen så känner jag att Niall rör mig vid min arm.

"What happend?" frågar han tyst.

"I had a nightmare."

"Do you wanna talk about it?" Då får jag inte fram ett ljud, hur mycket jag än försöker. Då känner känner jag också att tårarna börja rinna längs med mina kinder. Jag kryper automatiskt in i hans famn och då känner jag hans trygga och starka armar runt mig.

Jag vaknar sedan nästa morgon med Niall's armar runt mig, vi ligger i samma position som när vi somnade, eller ja efter min mardröm. Usch, nej nu får jag inte tänka på det. Jag tar bort tanken och tittar upp på Niall. Och som jag trodde så sover han. Jag ligger i evigheter och bara kollar på han. När jag sedan börjar bli lite rastlös så bestämmer jag mig för att väcka honom, fast på ett lite roligare sätt än vanligt. Jag börjar kitttla honom. Jag ser att han vaknar upp i en liten chock och kollar konstigt på mig. Fast det dröjer inte länge tills han kittlar tillbaka, och eftersom han är mycket starkare än mig, så gör han så att jag hamnar under honom och nu håller han upp mina armar bak huvudet så att jag inte kan kittla honom.

"What was that about?"

"What? Can't you tickle your boyfriend?"

"Not when he's asleep. And bacause of that you don't get a god-morning-kiss."

"Ohh, stop it, I know that you can't resist me." säger jag med en retlig röst och putar med läpparna.
 Han bara mimar ett stort 'O' med munnen, så då drar jag ner honom mot mig och pressar mina läppar mot hans och samtidigt så rufsar jag till hans blonda kalufs. Han drar sig sedan tillbaka och kollar in i mina ögon.

"You are irresistible, I'm sorry."

"I knew it." säger jag och ler stort mot han.

Vi stiger upp ur sängen och klär på oss och sedan så går vi ner där nere för att äta frukost med de andra.

"So what are the plans for today?"

 

Chapter 16! :D

Tänkte bara säga att jag är borta tisdag+onsdag+torsdag. ;)

Kommentera nu vad du tycker! ♥

Kram!